Ia bloggar

Känner att jag har bloggat klart nu, för den här gången i alla fall. Det finns mycket kvar som jag vill tänka, ventilera och fundera över men inte på det här forumet längre.

Tack för mig.

Och tankarna i huvudet snurrar ännu fortare. "Mitt huvud känns som en torktumlare" läste jag i nån tidning häromdagen. Jag förstår precis hur det känns. Då och då blir jag så frustrerad över allt som sker och händer runt omkring mig som jag varken vet om eller ens känner till. Men, tyvärr, så kan jag inte vara med eller delaktig i ens hälften utav det som jag skulle vilja. Har börjat lära mig att välja ut det kvalitativa framför det kvantitativa. Välja det som ger lite mer.

Hörde på radio idag att det just nu pågår 30 väpnade konflikter över hela världen. Jag kan inte ens påstå att jag känner till hur ens en enda egentligen startade och vad som ligger bakom. Då kände jag mig mycket oallmänbildad. Vad innebär en normal allmänbildning? Att klara högskoleprovet med ett hyfsat resultat? Kunna spela TP för vuxna och INTE för barn? Vad bör en 30-åring kunna och känna till? Undra hur hög IQ jag har? Började göra ett IQ-test på nätet för nåt år sen men jag tröttnade efter halva testet, dvs typ 20 frågor utav 60. Skulle jag vara lyckligare om jag var medlem i Mensa? Det är väl bara töntmedlemmar där ändå. Eller autistiska.  

Idag har jag i alla fall lärt mej en ny sak; vad en Baby Shower är. Eftersom jag själv inte är delaktig i vänta-skaffa-planera eller har barn-världen så var detta såklart en upplevelse i sig för mig. Jag fick smaka på både katrinplommonpurré och Leilas chokladmuffins så nu måste jag köpa hennes bakkokbok.

Idag har jag träffat min vän Anette. Vi jobbade ihop för åtta år sen och har hållit kontakten sen dess. Nu har vi dock båda lämnat stormarknadsbranchen bakom oss och gått vidare på olika vägar i livet. För sju år sedan var P och jag på Anettes efterlängtade bröllop. För fem år sen höll hon på att dö när hon födde sitt andra barn. Nu är hon nyskild ifrån en väldigt liten man och har äntligen lämnat ett ohälsosamt äktenskap bakom sig och istället anslutit sig till livet som ensamstående singelmamma. Och då är det inte party-party som gäller för henne varannan barnfri helg utan snarare ett brutalt ärligt liv som ensam-och-stark mamma. Hon är en utav de självständigatse kvinnorna som jag känner och jag beundrar henne för det. Och vad kan jag göra för henne frågar jag mig själv? Tyvärr inte så mycket mer än att lyssna och skicka ett mail till en person som kanske han hjälpa henne vidare i livet. Hon är en sån person som förtjänar det bästa.

Och jag avslutar dagen men att bekräfta för mig själv hur bra jag har det.

Eftersom jag inte är först med det senaste utan snarare kommer ett år eller två senare så använde jag mig för första gången idag utav min lilla MP3-spelare, som jag fick utav P för ett par veckor sen. (Jag har visst MP3 i min telefon också men den har jag inte mycket glädje utav när jag inte vet vart headsetet är.) Mycket praktisk uppfinning och så käckt också att det går att se vilken skiva och låt jag lyssnar på. Vips så blev varma förmiddagspromenaden ännu skönare.

Lämnade idag också in min bil på Opel för andra gången på en månad och blev skinnad på ytterligare 1400 kr och såg där mina hett efterlängtade svarta snygga Eccostövlar flyga sin kos, som jag gått och tänkt på varje dag sen jag såg dom för två veckor sedan. Har letat efter billigare alternativ men insett att det finns inte. Hittade ett par mycket snarlika på Skopunkten men jag blev svettig bara av att stoppa ner handen i dom men vad går det att begära för 400 kr? Inte så mycket annat än 100% syntet.

Men eftersom jag tycker så himla mycket om min lilla bil så förlät jag den snabbt och tycker nu lika mycket om den igen eftersom den nu också startar VARJE gång. Unnade den en utvändig handtvätt (utav mig) och en "Clean Cotton Car Gel". Inre sanering blir det i morgon. Jag måste sluta äta i min bil, det är så äckligt att hitta pommes frites och en miljard chokladmuffins-smulor-ifrån-OKQ8 i den (deras chokladmuffins är så otroligt goda). Det är numera endast ok att dricka nåt som inte kladdar eller luktar (tex vatten) och på sin höjd förtära ett litet äpple i den, men där går gränsen.

I morgon börjar mitt mer uppdaterade liv eftersom jag då kommer att ha en riktig tidning att läsa varje dag. Tur för mig att jag är fri och ledig i stort sett varje dag så att jag har tid att läsa den också. För hur har man annars tid att läsa en dagstidning när man åker tidigt och inte kommer hem förrän det nästan är kväll?!

Idag har jag dock gjort lite lön för mödan i form utav en dag med domstolsförhandlingar. Unnade mig efter det en tur till Kungsmässan och inhandlade bla två tunika/klänningar och lite annat livsnödvändigt:




Dagens middag med tillbehör:




Såg idag att min fd arbetsplats söker två nya medarbetare. Lycka till med det, muhaha!

Läste igår en artikel om författaren Camilla Läckberg. Hon som spottar fram deckare på löpande band och hävdar att hennes skrivande inte är något slags skapande utan bara ett jobb och att det tydligen bara är att skriva och skriva åtta timmar om dagen och sen är boken klar?! Kanske är det så. Och sen börjar hon på nästa och nästa osv. Låter som en rätt schysst vardag och med två miljoner sålda böcker och några tv-produktioner så är hon väl inte helt pank heller. Låter ännu bättre. Hur blir jag författare?

Annars kan man ju göra som diverse B-kändisar och andra halvfigurer gör, ge ut en slags biografi (eller vad det nu ska kallas) med hjälp utav en villig skrivarkunnig för att berätta sin story och förhoppningsvis tjäna några små kronor på det. Senast ut är Linda Rosings ex Fadde Darwich som i dagarna släpper "Fadde-min historia". Om hur det egentligen går till i dörren till Stockholms krogvärld och om att vara ett ex till en sk kändis och lura saten på skatt för att sen åka dit (?). Exakt VEM skulle vilja läsa den boken? (Kanske jag då eftersom jag faktiskt både köpte och läste Linda Rosings bok.) Kommer jag över den billigt nånstans nångång så kanske, för underhållningens skull.

Idag kände jag att jag kanske saknar lite kultur och information i mitt liv så jag gjorde det som en viss person (bland annat) tjatat hål i huvudet på mig om; beställde en prenumeration på GP. Den kommer redan på onsdag. Ser fram emot att ha något läsnyttigt i lådan varje dag. Kan också vara en inspirationskälla för mig, hoppas jag i alla fall. Och jag behöver också vara lite mer up-to-date med var som händer i vår värld, känner att jag inte riktigt hänger med alla gånger. Aftonbladets nyheter omfattar liksom inte allt.

I torsdags träffade jag mina vänner CF och Cissi över en middag på "Halta Lotta". Det var minst ett år sen som vi träffades bara vi tre, dvs alldeles för lång tid, så vi hade en hel del på dagordningen att avhandla. Förhoppningsvis träffas vi om två veckor igen. Och min underbara lilla bil som sedan inte startade, trots att Opel ruinerade mig på fem tusen för två veckor sen. Jag hade tur och fick hjälp utav en SAAB och mina startkablar. På onsdag får Opel tillbaka min bil.

Igår träffade jag min terapeut Marie på förmiddagen. Det var en månad sen sist. Kändes skönt att prata lite med henne. Det är tyvärr långt ifrån alla som har förmågan att förstå den process som jag går igenom just nu. Både med mig själv och livet för övrigt. Jag kan inte heller begära att alla ska förstå det såklart, därför är det så skönt att kunna prata med någon som förstår, inte kommer med massa frågor och undrar tusen saker utan bara lyssnar och just förstår. Marie föreslog också en sak som jag ska prata med Jonas om nästa vecka när jag träffar honom. Hon är klok som en liten bok, hoppas att jag också blir det en dag.

Sprang på en fd kollega på Kungsgatan när jag var påväg till min bil (som jag så smart hade parkerat längst ner i Kungsgaraget, tur för mej att den valde att starta). Har inte träffat någon ifrån min gamla arbetsplats på Hisingen, som jag lämnade för snart fyra månader sen. Däremot har jag fått och skickat mail till flera och blev så sent som i denna veckan uppringd utav en favorit. Det känns absolut ingenting. Jag saknar ingen och inget. Jag har gått vidare och lagt den tiden bakom mig.

Fortsatte dagen söder ut till syster där jag fick god pastalunch för vidare färd till Mecka Gekås. Vi trodde att fredag eftermiddag var en bra dag och tid att åka till Ullared på, vilket ett antal andra människor också tyckte. Så den dagen är inte att rekomendera. Men det spelade inte så stor roll eftersom vi hade rätt korta shoppinglistor den här gången. Och jag planerar att återvända en tidig morgon i lugn och ro istället. Fick i alla fall med mig två jackor och lite annat småkrafs hem. Blev också påmind om att det är JUL om sisådär tre månader och den vanliga julångesten infann sig omedelbart. Suck.

De senaste dagarna har varit lite ångestfyllda. Jag tänker mycket på framtiden; hur, varför och när? Är mycket väl medveten att mitt softiga hemmafruliv inte varar för evigt och att jag måste ta itu med ett antal saker och i mitt liv. Kände för en stund att luften gått ur mig något och skapar inte det ångest så säg vad som gör det? Nu känns det lite bättre igen. Har tänkt om lite, funderat och funderat igen. Vet att allt kommer att lösa sig och att jag har det väldigt bra.

Skingrade tankarna med en simtur och efterföljande filmstund hemma, "Guldkalven", och piggade sen upp mig själv med att boka in en klipptid i morgon förmiddag och några mysiga lunchträffar framöver. Alltid något att se fram emot.

I morse var det lite kallare än vanligt. Det går inte heller att ha altandörren öppen så mycket på dagarna, det blir väldigt fort kallt här inne. Har börjat elda lite i öppna spisen, tyvärr försvinner den goda värmen mest upp i atmosfären. Längtar efter en riktig spis att elda i. Känna riktig värme och den goda lukten av trä och eld.

Har tillbringat några timmar hos svensk domstol idag, annars inte så mycket mer. Men faktiskt skrivit några sidor i min att-göra-bok. Sånt som jag vill, måste och borde göra. Och lite annat som gör livet kul och värt att leva. Viktigt att inte glömma det. Och att inte glömma av sig själv. Har också kollat på vilka hus som är till salu här runt omkring. Också en viktigt och intressant detalj. Helt underbart underhållande att kunna se hur folk har det hemma, särskilt när man vet vilka dom är. För att sedan fråga runt lite varför dom ska sälja, vilket också kan vara en delikat uppgift som inte alltid är helt uppenbar. Annars väntar jag väl mest på att världshistoriens första (och antagligen enda) pizzeria ska slå upp sin port här i vårt lilla samhälle...

Höst?




Gäller att passa på och ligga i solen lite, det är ju så skönt:

Eftersom jag inte har så mycket som förpliktigar mig nu för tiden så kan jag göra sånt som jag vill och verkar kul utan att behöva planera in det med att gå tidigare ifrån jobb och annat. Därför passade jag igår på att gå på invigningen utav företaget Dermanord och deras nya lokaler i Frillesås (där jag råkar ha ett kundnummer). Väldigt nytt och fint. Trevlig invigning med bubbel och snittar.

Företagets grundare och VD Maria och hennes make Mikael, som också jobbar i företaget inkl ett antal andra familjemedlemmar:




Företaget startade 1995 med egentillverkade hudvårdsprodukter utav en kemiintresserad kvinna, som sadlat om från byggnadsingenjör hudterapeut. Produkterna såldes först på homeparties och det tog rätt många år innan verksamheten började betala sig. Idag har företaget 12 st anställda och omsätter 30 miljiner. Produkterna är tillverkade utav ekologiska ingridienser och säljs på salonger och spa i hela norden (www.dermanord.se). Dom är väldigt fina och mycket prisvärda. Kul också att all produktion sker i deras egna lokaler i Sverige.




Ja, här skulle jag kunna tänka mej att arbeta...




Utbildning i ansiktsbehandling med vitamin C. Så nu kan jag det!




Efter denna trevliga tillställning åkte jag vidare till syster och mr Roberth där jag hade beställt middag he, he... Hobbygourmanden Ahlström bjöd på sin paradrätt; schnitzel med pommes och bearnaise. Det var faktiskt den godaste schnitzel som jag någonsin ätit.

Idag är det den 10 september, en lite speciell dag. Inte för att det var fem år sen som Anna Lindh dog utan för att det idag är min bröllopsdag. Hade därför bestämt mig för att unna mig själv extra omtanke och sätta lite guldkant på en dag som idag.

Började med sovmorgon, promenad med min vän och havregrynsgröt. Sen en tripp in till civilasitionen och en ansiktsbehandling på Institut Harmoni:




Middag på Långedrags Värdshus.







Förrätt, pilgrimsmusslor med sparris:





Missade tyvärr att föreviga varmrätten innan jag satt tänderna i den men det var i alla fall en bit mycket god hälleflundra med tillbehör. Och efter det en dessert såklart:




Kvällsutsikt innan hemgång:




Behöver jag nämna att jag idag känt mig som en äkta lyxhustru? Men nu har glasskon åkt av. Mörkret har omfamnat mitt hem och den långa hösten och den mörka vintern på landet har börjat ge sig till känna. På landet finns inga luxfruar. Bara det riktiga livet. Och det lever jag.

Vad gör jag om ett år? Om ett halvt år? Jag har ingen som helst aning. Livet får visa mig.

Idag har jag tänkt på massa saker. Fick ett par dötimmar mitt på dagen mellan två förhandlingar som jag bland annat slog ihjäl på Espresso House på NK över en fika och mycket underhållande syner utav människorna som passerade på andra sidan fönstret. Tyvärr hade jag inte min kamera med mig. Tur det kanske för jag hade i så fall inte kunnat motstå frestelsen att ta en bild på den grymt fula transan som gick förbi. Tyvärr såg han ut som ett riktigt taskig tjackhora, men det kanske var det som var meningen? ALLA kollade på honom. Det kanske också var meningen? Och den mystiska mannen i mycket mogen ålder med orangefärgat hår, stor rosa slips och lila lång kavaj?

Satt och njöt utav livet och funderade på en del stora frågor. Fick inga svar men det gör inte så mycket. Dom kommer efter hand. Det vet jag.
 
Och sen, som jag är, så har jag skaffat mig den rosasvarta skokartongen, två år efter alla andra eller? Hur som helst så är den bra. Väldigt bra!

Nu har jag gått omkring i snart en månad och intalat mig själv och övriga världen att jag har semester, men som alla vet så har alla semestrar ett slut och vardagen infinner sig och därmed det sk vanliga livet. Och jag har ju inget vanligt liv just nu utan en höst framför mig som mest känns som ett långt och halt höstlöv, som inte vet åt vilket håll det ska blåsa?

Det är många tankar som snurrar inombords just nu. Åt vilket håll ska jag vända mig? Vilken vind ska jag följa? Jag har tusen saker som jag skulle vilja göra och ta tag i men just nu vet jag inte riktigt i vilken ända som jag ska börja med? Igår började jag skriva lite i den käcka anteckningsboken som jag köpte. Gäller att ha koll och ordning när det snurrar lite lätt under fötterna. Jag rev ut flera sidor och började om. Kom inte riktigt till ro. Började skriva en handla-mat-lista istället. Visste inte vad jag skulle skriva där heller. Vad fan ska vi äta de närmsta dagarna? Jag vill inte ha nåt. Går det att leva på latte och ostmacka? Måste jag tänka på och planera det också? Ja, så är det. Jag vet att jag kan delegera, jag är dålig på det. Ger för mycket utav mig själv ibland. Jag vet. Kan själv, kan själv. Alla duktiga flickor betalar ett högt pris.

Igår kväll klättrade jag på väggarna. Gjorde ett försök med att skingra tankarna genom att åka till Allum. Köpte lite småsaker som piggade upp och halväcklig hamburgare på Max till Robin och mig. Passade på att hälsa på faster Gun med halvalkismake på vägen hem. Mitt spontanbesök avslöjade vad dom hade för sig en tisdagskväll och det var ju också det som var meningen he, he. Möttes av en halvnaken Kenneth i dörren på ostadiga ben. Faster, som just avslutat en slags dusch (trots full make och hårstyling?), iförd en guldfärgad satindräkt med texten "I need my beautysleep". Jag fick snabbkaffe och liten mandelkaka i skinnhörnsoffan i gillestugan. Kenneth berättade om hur nya 50 tums-tv´n välte första kvällen och gick i tusen bitar men tack och lov ersattes utav drulleförsäkringen. Fick med mig hemmaodlad slanggurka och egeninlagd ättiksgurka.

Idag ringde faster och frågade om jag ville ha ett guldhalsband, som min farmor haft. Hon lovade att ha med sig det när hon kommer och hälsar på mig för första gången. Innan jul. Jag längtar redan.

I morgon fortsätter verkligheten och resten utav mitt nya liv.

Är tillbaks efter två dagar i sängläge. Har i princip vara sovit och lyssnat klart på Camilla Läckbergs "Sjöjungfrun".
Hoppas på att kunna få lite vettigt gjort i morgon, har knappt varit utanför dörren. Min trogna fyrbenta vän har hållit mig sällskap. Alltid vid min sida men sin kravlösa och ärliga kärlek.

Har lämnat de ljuva sommarmånaderna bakom mig för det här året. Jag kommer aldrig att glömma sommaren 2008, det hände ganska mycket på kort tid; första sommaren i vårat hus, nytt jobb som inte blev det jag hade hoppats på och så lilla Tessie som skuttade in i våra liv. Det har hänt mycket med mig som person också tycker jag. Ännu några steg framåt, ytterligare insikter och kunskaper om mig själv. Bitar som faller på plats i det stora livspusslet. Hur kommer det att se ut när det är klart? Blir det en klar och fin eller suddig och svårtydlig bild?

Ser fram emot vad som komma ska.