Tolv timmar senare
Och ännu en klassiskt kall midsommarhelg, som snart är över. Jag var lite orolig över att mitt första tolvtimmarspass på egen hand skulle gå olidligt långsamt men dagen haf faktiskt flytit på riktigt bra. Min snälla kollega M (som jag löste av i morse) hade hotat alla chaufförer i tjänst med stryk om dom inte var snälla mot mig. Det var omtänksamt tyckte jag. På eftermiddagen ringde han också och frågade hur det hade gått. Och det gick faktiskt riktigt bra. Trots att det körde ihop sig mitt på dagen med bilar som inte "fanns" och felaktiga bokningar så lyckades jag ändå trixa ihop det hela och alla kunder blev hämtade och lämnade precis som dom skulle.
Livet känns rätt bra.
Livet känns rätt bra.
Kommentarer
Trackback