När verkligheten hinner ikapp
Nu har jag gått omkring i snart en månad och intalat mig själv och övriga världen att jag har semester, men som alla vet så har alla semestrar ett slut och vardagen infinner sig och därmed det sk vanliga livet. Och jag har ju inget vanligt liv just nu utan en höst framför mig som mest känns som ett långt och halt höstlöv, som inte vet åt vilket håll det ska blåsa?
Det är många tankar som snurrar inombords just nu. Åt vilket håll ska jag vända mig? Vilken vind ska jag följa? Jag har tusen saker som jag skulle vilja göra och ta tag i men just nu vet jag inte riktigt i vilken ända som jag ska börja med? Igår började jag skriva lite i den käcka anteckningsboken som jag köpte. Gäller att ha koll och ordning när det snurrar lite lätt under fötterna. Jag rev ut flera sidor och började om. Kom inte riktigt till ro. Började skriva en handla-mat-lista istället. Visste inte vad jag skulle skriva där heller. Vad fan ska vi äta de närmsta dagarna? Jag vill inte ha nåt. Går det att leva på latte och ostmacka? Måste jag tänka på och planera det också? Ja, så är det. Jag vet att jag kan delegera, jag är dålig på det. Ger för mycket utav mig själv ibland. Jag vet. Kan själv, kan själv. Alla duktiga flickor betalar ett högt pris.
Igår kväll klättrade jag på väggarna. Gjorde ett försök med att skingra tankarna genom att åka till Allum. Köpte lite småsaker som piggade upp och halväcklig hamburgare på Max till Robin och mig. Passade på att hälsa på faster Gun med halvalkismake på vägen hem. Mitt spontanbesök avslöjade vad dom hade för sig en tisdagskväll och det var ju också det som var meningen he, he. Möttes av en halvnaken Kenneth i dörren på ostadiga ben. Faster, som just avslutat en slags dusch (trots full make och hårstyling?), iförd en guldfärgad satindräkt med texten "I need my beautysleep". Jag fick snabbkaffe och liten mandelkaka i skinnhörnsoffan i gillestugan. Kenneth berättade om hur nya 50 tums-tv´n välte första kvällen och gick i tusen bitar men tack och lov ersattes utav drulleförsäkringen. Fick med mig hemmaodlad slanggurka och egeninlagd ättiksgurka.
Idag ringde faster och frågade om jag ville ha ett guldhalsband, som min farmor haft. Hon lovade att ha med sig det när hon kommer och hälsar på mig för första gången. Innan jul. Jag längtar redan.
I morgon fortsätter verkligheten och resten utav mitt nya liv.
Det är många tankar som snurrar inombords just nu. Åt vilket håll ska jag vända mig? Vilken vind ska jag följa? Jag har tusen saker som jag skulle vilja göra och ta tag i men just nu vet jag inte riktigt i vilken ända som jag ska börja med? Igår började jag skriva lite i den käcka anteckningsboken som jag köpte. Gäller att ha koll och ordning när det snurrar lite lätt under fötterna. Jag rev ut flera sidor och började om. Kom inte riktigt till ro. Började skriva en handla-mat-lista istället. Visste inte vad jag skulle skriva där heller. Vad fan ska vi äta de närmsta dagarna? Jag vill inte ha nåt. Går det att leva på latte och ostmacka? Måste jag tänka på och planera det också? Ja, så är det. Jag vet att jag kan delegera, jag är dålig på det. Ger för mycket utav mig själv ibland. Jag vet. Kan själv, kan själv. Alla duktiga flickor betalar ett högt pris.
Igår kväll klättrade jag på väggarna. Gjorde ett försök med att skingra tankarna genom att åka till Allum. Köpte lite småsaker som piggade upp och halväcklig hamburgare på Max till Robin och mig. Passade på att hälsa på faster Gun med halvalkismake på vägen hem. Mitt spontanbesök avslöjade vad dom hade för sig en tisdagskväll och det var ju också det som var meningen he, he. Möttes av en halvnaken Kenneth i dörren på ostadiga ben. Faster, som just avslutat en slags dusch (trots full make och hårstyling?), iförd en guldfärgad satindräkt med texten "I need my beautysleep". Jag fick snabbkaffe och liten mandelkaka i skinnhörnsoffan i gillestugan. Kenneth berättade om hur nya 50 tums-tv´n välte första kvällen och gick i tusen bitar men tack och lov ersattes utav drulleförsäkringen. Fick med mig hemmaodlad slanggurka och egeninlagd ättiksgurka.
Idag ringde faster och frågade om jag ville ha ett guldhalsband, som min farmor haft. Hon lovade att ha med sig det när hon kommer och hälsar på mig för första gången. Innan jul. Jag längtar redan.
I morgon fortsätter verkligheten och resten utav mitt nya liv.
Kommentarer
Trackback
